Galningar på stan

Det känns härligt att vara tillbaka i sin gamla stad.
Härligt är det också att se alla galningar som löper amok i centrum.
Den färgade kassetfarbrorn som jagar alla vid Åhléns och de panflöjtstutande inkaindianerna med ett brummande dieselaggregat 5 meter bakom sig är ju välkända artister. Nykomlingar som jag inte tidigare sett är den handikappade mannen som spelade elpiano med tårna vid Brothers eller psykopaten med solglasögon, elgitarr och bärbar förstärkare som spelar nationalsången och sankta lucia.

Är detta ett tecken på att jordens undergång stundar eller att antalet människor med lite självdistans ökar?
Ni kanske har några andra exempel på (kända) personligheter här i Uppsala som man inte får missa.