Tatueringar

Nu kommer ett till sådant där inlägg utan spännande bilder. Felet ligger naturligtvis hos mig som aldrig har kameran med vid rätt tillfällen.
Dagens ämne är tatueringar:

Innan jag kom till Tyskland hade jag aldrig sett så mycket tatueringar på folk och fram för allt hade jag aldrig sett så slitna och skabbiga kroppsprydnader. Som vanligt är allt tillåtet i Deutschland. Det finns mycket trajbal, rosor, nakna kvinnor på håriga överarmar. Extra intressant är att det är så många äldre som har tatueringar, tatueringar som sedan länge har tappat skärpan och runnit ut, färg som tynat bort.
Där det en gång stått bokstäver är det nu suddiga klumpar, oläsliga och otolkbara.

I Sverige gick det för ett par år sedan en reklam om alkoholens faror. Där var det ett killgäng, fulla som kajor, som var nere på chartersemester och hittat en tatueringsstudio. En av männen småskriker berusat till tatueraren: "I want a tattoo, here" och pekar på övre halsen, en plats som omöjligt går att skyla. Den reklamsnutten skrattade jag gått åt, inte tänkte jag på att här nere så har jag sett flera med liknande tatueringar. En tjej som jag såg på universitetet hade två stora stjärnor, kanske 15 cm i diameter ovan varje bröst. Jättesnyggt!

Vad är då sensmoralen med det hela?
Jag kan komma på ett par stycken.
1. Tyskar bevisar återigen att de saknar allt vad stil och smak heter.
2. Att tatuera sig är dumt och oansvarigt eftersom tatueringen oundvikligen kommer att se ut som skit om x antal år.
3. Om jag är tjej och tatuerar in en trajbal i ryggslutet så är jag unik.