Bokrecension: I Cirkelns Mitt av Dan Browne

De senaste dagarna lånade jag en bok av min kära mor:

"I Cirkelns Mitt" av Dan Browne (Original titel: Deception Point) skriven 2001, alltså före både Änglar och Demoner och Da Vinci-koden. Jag läste den översatta versionen gjord av Ola Klingberg.

Bokens centraltema är ett nära förestående presidentval och en liberal president, Heaney, som kraftigt ligger under i opinionsmätningarna gentemot sin konservativa rival Senator Sexton. Presidentaspiranten baserar sitt valprogram på sloganen "sluta spendera, börja agera". och huvudmålet för kampanjen är den amerikanska rymdorganisationen NASA som på senare tid aldrig lyckas slutföra sina projekt i tid och som alltid drar över budgetgränserna.
Sextons seger ser oundviklig ur när NASA presenterar sin största upptäckt någonsin, en upptäckt som ska stöpa om hur hela människorasen ser på sig själv.
Huvudpersonen är presidentkandidat Sextons enda dotter, Rachel Sexton, som jobbar inom NRA, en amerikansk underrättelsetjänst. Genom en serie händelser blir hon indragen i offentliggörandet av NASAs senaste sensation och träffar där Michael Tollarp, marinbiolog.

Boken är i sin struktur mycket lika de andra två böckerna med Brownes typiska berättarstil att endast nämna exakta detaljer om platser och företeelser när de ska användas i en senare del av boken, dessa plötsliga informationsbomber är oftast lättupptäckta när de briserar och gör att många moment av boken blir förutsägbara om man har gått minne och ett uns av slutledningsförmåga. Andra typiska drag är att den misstänkta antagonisten skiftar under bokens gång för att sluta med den man minst anade. Känns det igen?

Författaren använder ofta mycket tekniska detaljer såsom exakt vilken helikopter den och den lyger med, vilka missiler som används och varför. Tyvärr känner jag mig lite bränd av alla faktafel som gjordes i samband med Da Vinci-koden vilket gör att jag inte vågar lite på att allting verkligen är tekniskt korrekt.

Sammanfattningsvis vill jag säga att boken är läsvärd om du gillar spännande romaner, den är ett par pinnhål under hans senare böcker och är sig stundom mycket lik både språkligt och berättarmässigt. Ett bra exempel på att böckerna är likstrukturerade är att protagonisten Rachel är rädd för vatten då hon höll på att drunkna vid ung ålder, detta kan direkt jämföras med Da Vinci-kodens Robert Langdon som lider av klaustrofobi efter ett brunnsfall.

Historien börjar enkelt men tar senare orimliga proportioner och på slutet när Browne ska försöka knyta ihop säcken är det flera pusselbitar som inte riktigt passar och därför bankas till med en trähammare. Resultatet lämnar mig otillfredsställd och en smula besviken.