Dubbelrecension: Neuromancer och Terrorists

Då var det dags för ett par recensioner igen:

Först ut är Neuromancer av William Gibson, ISBN: 0-441-56959-5.
Science Fiction-boken från 1984 är den som kom att definera cyberpunken som litterär genre, med en mycket stark berättelse, fängslande beskrivningar och kusliga undertoner.
Huvudpersonen Case var en mycket framgångsrik netrunner (nätlöpare) innan han blev girig och den ryska maffian straffade honom genom att förgifta hans nervsystem och därmed hans livs mening; att koppla upp sig mot cyberrymden med ett cyberdäck. När vi träffar vår huvudperson befinner han sig på botten av det sociala skiktet, i kåkstaden Chiba City i Japan, beroende och säljare av droger, tröttkörd och stora skulder till en lokal lånehaj. Plötsligt söker legosoldaten Molly upp honom, för en lejning till en grupp ledd av befälhavaren Armitrage att göra tidernas nätlöpning, att frita den Artificiella Intelligensen Wintermute. Case är allt annat än intresserad, men när han får reda på att det är möjligt att återställa hans kvaddade nerver kommer han på andra tankar.

Boken är mycket välskriven och målande, berättelsen är fängslande och leder i slutet till stora etiska frågor om vad som egentligen definerar ett medvetande och vilka rättigheter som ges en sådan entitet. Rekommenderas!

Bok nummer två heter Terrorists och är skriven av John Updike, ISBN: 0-307-26465-3. Första gången jag fick höra om den här boken var på Radio Open Source, en mycket bra poddradio som jag regelbundet lyssnar på. Romanen handlar om Ahmad, en 18 årig pojke i New Jersey med en egyptisk pappa som aldrig funnits till hands och en irländsk mor som han bor tillsammans med. Ahmad äcklas av det samhälle han lever i, de grova sexuella anspelningarna, det orena livet runt omkring honom där inget tycks kämpa för något större utan bara tjäna så mycket pengar som möjligt. Hans största inspirationskälla är imamen Shaikh Rashid och deras konversationer om gud och islam och varför den västerländska livsstilen är otrogen och syndig. Sakta leds Ahmad in på en farlig väg; han tar lastbilskörkort på imamens inrådan och börjar arbeta för en möbelaffär med muslimska ägare.

Historien tjänar till att berätta hur en pojke kan bli så hjärntvättad, om vad som är rätt och fel, att han kan manipuleras till vad som helst; till och med självmord i guds ära.
Boken är mycket bra skriven och beskriver målande om hur 2/3-samhällets baksida ser ut, där depressionen är hög och folk är för evigt lämnade åt sitt eget öde. Återigen, rekommenderas!