Sköna LP-skivor hos hornboskapen

Hittade lite sköna skivor i HBs skivback, vad sägs om:



eller:

Hornboskap

Äntligen börjar den nya terminen dra igång. Själv ska jag försöka delta i Snerikes orkester Hornboskapen, som jag spelade lite med innan jag åkte till Tyskland. Bandet kanske inte har det mest välklingande ljudet, men vi har desto roligare!
Som förberedning cyklade jag hem till föräldrahemmet, i regn, och packade upp mitt gamla valthorn; det var sig likt, så när som på att alla knappar satt riktigt hårt och att jag var tvungen att olja upp desamma för att kunna spela över huvud taget.

Tack för festen!

Tack till alla för den underbara festen. Jag och Agnes hade otroligt trevligt och tyckte det var roligt att så många kunde komma!

Varför kan jag inte ljuga?

Efter min hemkomst från Tyskland har jag flyttat in hos Agnes, detta medför att jag måste adressändra.
Adressändring medför att Tv-pejlarna kommer att ringa och fråga hur det står till med mitt tv-innhav.

Här kommer en av mina svagheter fram: Jag har otroligt svårt för att ljuga. Visst, överdrifter slinker ut ibland, men att blåljuga vid mottagandet av en direktfråga, är något som jag har mycket svårt för.

Mitt hopp står därför till att Agnes ska svara varje gång det ringer på telefonen, allt för att minska risken för att jag ska möta en av mina största fasor och att en flintskallig, medelålders man med dålig andedräkt ringer med förhörsröst.

Har ni något bra tips om hur man kan försvara sig mot denna plåga?

Galningar på stan

Det känns härligt att vara tillbaka i sin gamla stad.
Härligt är det också att se alla galningar som löper amok i centrum.
Den färgade kassetfarbrorn som jagar alla vid Åhléns och de panflöjtstutande inkaindianerna med ett brummande dieselaggregat 5 meter bakom sig är ju välkända artister. Nykomlingar som jag inte tidigare sett är den handikappade mannen som spelade elpiano med tårna vid Brothers eller psykopaten med solglasögon, elgitarr och bärbar förstärkare som spelar nationalsången och sankta lucia.

Är detta ett tecken på att jordens undergång stundar eller att antalet människor med lite självdistans ökar?
Ni kanske har några andra exempel på (kända) personligheter här i Uppsala som man inte får missa.

Bilbildens fortsatta berömmelse

PO tipsade om att min fina bögbild, som Simon postade på Buzz nu också har odödligjorts eftersom den har upptagits i FNAs senaste surftips. Om man tittar riktigt noga i reflektionen i bilen kan man se att det är jag tar bilden :).

Hemma i Sverige igen

Så är jag äntligen hemma igen, efter 10 månader i det stora landet i söder.
Resan hem var ett rent helvete. Natten före kunde jag över huvud taget inte sova, då tankar om hela mitt tyska äventyr evigt sprudlade ur min hjärna. Efter ett par timmars lakansnurrande kom jag på en bra kompromiss: Jag slog på CNN och halvsov till det. Kl 5 steg jag upp för att åka med tåget till Berlin kl 6.
Väl framme i Berlin och flygplatsen Schönefeld hade jag oturen att träffa en elak incheckningstant; mitt handbagage vägde nämligen 13 istället för de tillåtna 8 kg. Hon sa att jag var tvungen att förlora 5 kg.
- Hur? Frågade jag.
- Det var inte hennes problem, svarade hon.
I panik försökte jag att få tag på en ryggsäck eller en stor påse som jag kunde packa om i, men förgäves.
Till slut fick jag ta till den enda lösningen: Börja slänga saker.
Så bort med allt i necessären utom mina dyra parfymer, bort med nätverkskablar och annat krafs, bort med gåvor som jag fått från kompisar i Tyskland. Det skar verkligen i hjärtat när jag var tvungen att slänga bort saker så som mitt inramade lägenhetsdiplom som Torsten och Stefan gjort.
Efter att ha slängt bort allt som jag tycker att jag kunde slänga bort kände jag fortfarande att väskan var för tung. Jag gick ändå tanten till mötes och efter en kort liten bön och en hjärtskärande förklaring (på tyska) om att jag hoppades hon var nöjd med att ha slängt bort mina minnen ifrån Tyskland, gav hon med sig, och väskan fick kvala in på sin slutvikt om 10 kg.

På Arlanda mötte Agnes upp mig, tack och lov, då jag var helt slut efter en natt utan sömn och påfrestningen av att bära omkring 35 kg.

Kvällen firades på Trattoria Comedia och en mysig kvällspromenad.

Jag har gjort om bloggen lite för att markera att den förändring den nu kommer ta. Helt säker på vart den kommer att sluta vet jag fortfarande inte, men det kommer nog bli mer snack om aktuella nyheter och generellt en mera teknisk inriktning.

Packa, Packa, Packa

Håller precis på att provpacka min ryggsäck och konstaterar snabbt att jag kommer att behöva bortprioritera kläder. Har redan slängt bort hälften av mina T-shirts samt alla mina lakan och överkast.

En helg hos Daniel i Stendal

Helgen har spenderats hos Daniel i Stendal, en stad ca 5 mil norr från Magdeburg med ungefär 40000 invånare. Vi tog tåget vid 15 och var framme en timme senare. På kvällen åkte vi iväg till en av Daniels kompisar där det festades till kl 3 på natten. Tillställningen var mycket trevlig, jag sov lite dåligt natten innan orkade därför bara kämpa tills 2-snåret, sedan somnade jag framför brasan.
Vi kom först upp kl 11 dagen efter, och till frukost så grillades det.

Daniels syster Connie, dennes pojkvän Andreas och Daniel

På dagen hände inte mycket men på kvällen gick vi till discoteket Joker. Där dansades det vilt tills kl 4 på natten.

Adidas-klon?

Om jag dör så gjorde jag i alla fall en skillnad

Det kommer en punkt i var mans liv då en handling definerar en som något mer än bara kött och ben. En händelse som man kan relatera till på sin dödsbädd och tänka:
- Jag gjorde i alla fall en skillnad.

Denna handling har nu skett för mig; Simon skickade in min roliga registreringsnummerbild till Buzz.bazooka.se, och den kom in!

Tack Simon!

JAAAAAA!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!